Språk
Vad är ett språk
- Kroppsspråk
- Pragmatik (turtagning)
- Intonation
- Mimik – minspel
- Semantik (ordkunskap, vad orden betyder, vilka ord ska användas i vilket sammanhang)
- Grammatik (singular, plural, bestämmelser)
- Fonologi (språkljud och uttal – hat-hatt dam-damm)
Läsinlärning i förskolan
Svensson[1] menar att det finns två huvudsakliga metoder som förskollärare kan använda för att främja barns läsinlärning, Helordsmetoden och Bornholmsmodellen.
Helordsmetoden
I helordsmetoden fokuserar man på ord som helhet, barnen lär sig känna igen orden. Man kan rita en ruta runt ordet som följer ordets struktur för att barnen enkelt ska kunna lära sig att känna igen ordets form, det här fungerar dock endast med gemener, eftersom versaler gör att alla ordbilder blir lika dana.
Då man arbetar med helordsmetoden kan man exempelvis leka med namnen på barnen i barngruppen, barnen kan få hitta samband i gruppens namn, till exempel vilka har prickar i namnet, vilka har långa namn, vilka har bokstäver som ”går ner i källaren (gjy)”. Leken bör man anpassa efter åldern på barngruppen, exempelvis i en barngrupp på ca 5år kan man titta på vem i gruppen som har ett slingrig s i sitt namn och hur slutet på namnet låter. Ju äldre barn man har desto mer fokus kan man lägga på ljuden i namnen till exempel hur man uttalar vokalerna olika. Med en barngrupp på ca 3år kan man räkna hur många bokstäver barnen har i sina namn.
Ljudningsmetoden, Bornholmsmodellen
Till skillnad från helordsmetoden så är Bornholmsmodellen vetenskapligt beprövad, forskningen visar på att de barn som har svårt med läsning utvecklas väldigt mycket då man använder metoden. I Bornholmsmodellen fokuserar man på fonologisk medvetenhet, på de olika ljud som finns i orden.
Då man arbetar med Bornholmsmodellen kan man använda sig av rim, ramsor, berättelser och sånger och även leka lekar med fokus på att höra ljud i ord, exempelvis vart man hör ljudet k i ko. Ju mer man arbetar med metoden desto mer kan man utveckla och försvåra lekarna, exempelvis så kan man leka med sammansatta ord, exempelvis vad blir det för ord om man har glass i en hand och bil i den andra och sedan slår ihop händerna och orden.
Flerspråkighet i förskolan
Almingefeldt[2] menar att man ofta bedömer om ett barn är bra eller dåligt på ett språk beroende på hur bra uttalet är. Det finns barn som har vad man kallar för ytflyt, vilket innebär att barnet har ett väldigt bra uttal, men en väldigt dålig förtåelse för ordens innebörd. Vidare menar hon att förskollärarna behöver analysera vad barnet behöver träna på för att bli bra på svenska, man ska inte bara bedöma barnet som dåligt på svenska.
Då man talar med barn bör man ligga på X+1, man bör prata med barnen på en lite svårare nivå än vad de själva ligger på för att utveckla barnens språk. Det finns barn som använder sig av kodväxling, vilket innebär att barnet ibland använder ord på ett annat språk än svenska. Fast att barnet använder ord på ett annat språk kan det betyda att barnet väljer det ord som beskriver det hen vill säga bäst, det betyder inte att barnet är dålig på språket.
Om man har barn på förskolan som känns oroliga och otrygga kan man använda sig av en metod som kallas STOP (Structure, Time, Organized activities, Parent support) som innebär att förskollärarna jobbar med struktur, ger tid åt barnen, organiserade aktiviteter och ger stöd till föräldrarna. Barn som känner sig trygga lär sig som mest.
Läroplanen för förskolan 98 (Lpfö98 rev. 2010, ss.10, 11) redogör att förskolan ska sträva efter att varje barn
- utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv,
- utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra,
- utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner
- som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål.
Berörda kursmål:
Redogör för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål.
Referenser
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
